Klockan är 10:00 och hittills har dagen bara varit konstig! Undra hur den kommer att sluta om den redan är så här? Är det jag eller alla andra som är konstig? 99,9% av alla gånger jag upplever en situation konstig så är det egentligen jag som är orsaken. (Som att jag gång på gång gör bort mig för kassörer i diverse affärer eftersom jag är så flummig! Sen måste jag uppenbarligen höra ganska dåligt eftersom jag svarar på andras tilltal och TROR att folk hela tiden ropar på mig) Men idag måste det vara något lurt med omgivningen också... Folk ger konstiga blickar som varken jag eller Josse vet hur vi ska tolka. Folk går omkring och visar trosorna. Våran nya stackars lärare anstränger sig för att vi ska bli superintresserad av hans ämne. Utan lyckats resultat måste jag säga, då alla elever sjukligt stirrar in i sina datorer. Jag gör ifrån mig konstiga, ostyrbara noshörningsljud!? Låter som en blandning av en host, nys och harkling... Why? Och just nu sitter vi under lektionstid och kollar på nån fight mellan Hulken och stålmannen? Jag måste säga att jag inte är ett dugg intresserad av att se vem som vinner. Men i sympati med den nye läraren tänker jag från och med nu sluta skriva och låtsas vara jätteintresserad. Kanske till och med yttra mig och skrika, "Heja Hulken!"

Jag måste bara ägna detta inlägg åt dom underbara små liven! Både på gott och ont!
Det var ett tag sen sist vi såg och jag blev därför väldigt glad av och se dom idag igen! Linnea hoppade upp till mig i soffan och gav mig en kram, ett hälsningssätt man självklart väntar sig av någon man inte sett på ett tag. När en stund senare Anton kom in i rummet förväntade jag mig en minst lika mysig hälsning. Men icke. Han kom in i rummet lite laid back, kepsen på sniskan och visade inte alls någon större glädje över att se mig! Och visst hade jag rätt i det! Det första och enda pojken säger är, -Men varför är inte Linus här? Jaha. Han bryr sig inte om mig, utan han vill bara åt min kille som lekkamrat! Tack för den.

Men som tur är blev han den gopropp han är några minuter senare. (Jag skäms nästan över de inflytande jag och Jenny har på dom) Men dom tycker i alla fall att det är väldigt kul att sitta med oss och kolla vad vi håller på med vid datorn. Så som så många andra kvällar satt Anton med mig när jag var inne på Facebook. Han frågade om både det ena och det andra, vilka alla människor var och varför jag kunde se deras bilder?! Jag svarade enkelt, så är det med facebook, man kan söka på nästan vem som helst och så hittar man den personen. Han låtsades att han inte brydde sig så mycket men jag såg att han tyckte det hela var väldigt imponerande. Han bad mig söka på några personer med lyckat resultat. Helt plötsligt utbröt han, "Jag vet, sök på jultomten!

So long

Blixten o jag

JAG KLARADE DET! JAG TOG KÖRKORT! Jag som under så lång tid oroat mig över både det ena och det andra. Saker som att jag skulle vara så nervös att jag inte skulle kunna gasa och bromsa eller inte ens kunna öppna bildörren. Eller att jag skulle råka såga något puckat till den jag kör med. Kanske att jag till och med skulle köra ner i något dike och inte kunna ta mig upp! MEN inget av det hände förutom att jag var jäkligt nervös! Men det gick ju ändå! Så skööööönt! Nu kommer ni inte se röken av varken mig eller Röda Blixten på närmaste tiden, vi kommer brassa omkring överallt, hela tiden!;D

Ååå just nu är det mycket som är väldigt bra! Förutom att sommaren snart är slut, vilket slog mig då jag idag tidigt i ottan märkte att det var 3 grader ute... Denna sommar tar hem alla rekord i Den-sommar-som-gått-fortast-tävling! Jag har jobbat halva sommaren, och nästan hela andra halvan har jag bott tillsammans med min underbara gubbe<3 Och jag måste säga att vi är väldigt bra på att hushålla! Och nu är jag äntligen väldigt nära ett efterlängtat körkort. Trots min äckligt ihärdiga förkylning har jag varit glad hela dagen. Lyckoruset efter att ha klarat teoriprovet höll i sig hela dagen, plus att Jenny (Som för övrigt varit borta i vad som känns som en evighet) kom hem idag:'D Jag och min kära mor mötte henne på perrongen med en tre meter lång banderoll:D (Tror hon skämdes lite över oss;)) Nu sitter jag på mitt rum och bara njuter av hur bra den här sommaren har varit, hur bra Sweet Dreams är, och hur glad jag är över alla mina älskade, fina människor i min närhet! Puss på er<3 Kanske ska gå ner till dom andra och njuta med dom? Skulle någon se mig så här skulle dom tro att jag var hög som en jamaican! Sittandes på sängen alldeles själv i rummet med ett stort leende? Lite konstigt, men sån är jag;)

Bye for now