Jag måste bara ägna detta inlägg åt dom underbara små liven! Både på gott och ont!
Det var ett tag sen sist vi såg och jag blev därför väldigt glad av och se dom idag igen! Linnea hoppade upp till mig i soffan och gav mig en kram, ett hälsningssätt man självklart väntar sig av någon man inte sett på ett tag. När en stund senare Anton kom in i rummet förväntade jag mig en minst lika mysig hälsning. Men icke. Han kom in i rummet lite laid back, kepsen på sniskan och visade inte alls någon större glädje över att se mig! Och visst hade jag rätt i det! Det första och enda pojken säger är, -Men varför är inte Linus här? Jaha. Han bryr sig inte om mig, utan han vill bara åt min kille som lekkamrat! Tack för den.

Men som tur är blev han den gopropp han är några minuter senare. (Jag skäms nästan över de inflytande jag och Jenny har på dom) Men dom tycker i alla fall att det är väldigt kul att sitta med oss och kolla vad vi håller på med vid datorn. Så som så många andra kvällar satt Anton med mig när jag var inne på Facebook. Han frågade om både det ena och det andra, vilka alla människor var och varför jag kunde se deras bilder?! Jag svarade enkelt, så är det med facebook, man kan söka på nästan vem som helst och så hittar man den personen. Han låtsades att han inte brydde sig så mycket men jag såg att han tyckte det hela var väldigt imponerande. Han bad mig söka på några personer med lyckat resultat. Helt plötsligt utbröt han, "Jag vet, sök på jultomten!

So long