Kalla mig paranoid, vrickad eller galen. Vilket som! Alla tre stämmer lika bra in på mig. Hur mycket man än försöker vrida och vända på det går det inte att undkomma. Jag är Universums största hypokondriker. Det värsta är väl att det inte kommer som en nyhet för någon. Alla vet det. Och ja, det går inte att göra något att saken. Jag försöker inbilla alla att det har gått över och att jag är stencool! Men så fort någon sjukdom kommer på tal får jag fullständig panik och irrar omkring överallt för att hitta något botemedel i fall jag skulle råka bli drabbad. Mitt senaste panikutbrott inträffade faktiskt för bara en halvtimme sen. Vi satt och åt då min ibland taskiga lillasyster börjar prata om magsjukor, och att två på hennes skola fått det. Jag blev arg, sur, ledsen och panikslagen på samma gång. Jag satt mig på andra sidan bordet för att demonstrera min vrede och höll för både mun och näsa mellan varje tugga. När alla gått från bordet letade jag så diskret jag kunde under all min panikångest, upp vitpeppar. (Hypokondriker som jag är har jag såklart stenkoll på att det är bra mot magsjuka!) Ingen fick ju se att jag mulade i mig vitpeppar, då skulle dom ju inte tro på att jag var botad från mina psykattacker. Men när jag stod och hällde i mig tiotals vitpepparkorn kom mamma in, suckade åt mitt beteende och gick därifrån...
So long alla friska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar