Dagens predikan:
Det värsta jag vet är sura människor. Alltså folk som dagligen är sur och går och irriterar sig på saker och ting. Det är ingen idé och gå och sura över saker och ting som man ändå inte kan göra någonting åt. Antingen försöker man lösa problemet eller så släpper man det och går vidare! Visst kan alla ha sina dåliga dagar och så, men alltså folk som JÄMT är sur och irriterad, blir dom inte less på sig själva???
Jag läste i en tidning att tacksamhet bland annat, är en av de saker som gör folk i allmänhet mest lycklig. Och när jag tänker efter så stämmer det ju faktiskt! Är man tacksam lyckas man uppskatta vardagen och folk man har omkring sig! Sura, och folk som inte uppskattar saker, går totalt bort i min lilla värld!
För hur kan man egentligen inte uppskatta saker, och speciellt personer? Jag tycker faktiskt att jag är ganska bra på det. Jag säger alltid till människor i min närhet att jag älskar dem och hur mycket de betyder för mig! Det är viktigt. För det är faktiskt ingen självklarhet att man har varandra! Därför är det ju bara idiotiskt att inte uppmuntra varandra, ge komplimanger och berätta för alla nära hur bra dom är! Ta inte varandra för givet! Bättre att verkligen uppskatta varandra medan man fortfarande kan, istället för att önska att man gjort det, en dag när det är försent.
Visdomsord av Påven Hilma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar