Jag är inte en utav dem som deppigt går omkring och längtar till jag fyller 18. Många av mina kompisar blir liksom besatt av tanken och ojar sig över att de fyller år sent på året eller liknande. Men jag vill ta vara på tiden eftersom den går så fort ändå! Så jag ser ingen anledning till att gå och längta och försöka stressa på tiden när den stora dagen ändå kommer snart nog.
Men! Idag kunde jag dock känna en längtan till den dagen jag är 18, då jag är myndig och inte är beroende av andra människor för att få göra vissa grejer. Kunna fatta egna beslut och genomföra saker utan tusen underskrifter ifrån mina föräldrar.
Idag skulle jag och Linus gå till polisen för att skaffa pass. Vi hade läst på internet vad som behövdes och vad som skulle vara ifyllt, både från oss och våra vårdnadshavare. Allt var fixat och klart. Men när vi väl kom dit var den lite korta och knubbiga damen bakom disken snabb med att konstatera att föräldrarna skulle vara med trots tusen underskrifter från målsman och vittnen och hej faderullan. Suck. Vad finns det att göra? Traska hem igen med det gamla passet i fickan, vilket inte är kul eftersom jag ser ut som en ung Robert Wells på det.
Det skulle vara just detta jag längtar lite efter. Att kunna göra saker där det räcker med bara min underskrift och min vilja!
vad jobbigt :O
SvaraRaderaJaa och irriterande;o
SvaraRadera